Vin från Frankrike
Franska viner har ett högt anseende i hela världen och som ett uttryck för kulturell fullkomlighet. Den kände journalisten Hugh Johnson skriver följande i sin bok ”The Wine Atlas of France”: ”Under historiens lopp har olika platser på jorden utvecklat en kulturell fullkomlighet som inte går att förklara logiskt. När vi tänker på Fjärran Östern är det religiös fruktsamhet, Tyskland förknippas med musik, Italien med arkitektur. Men när vi talar om Frankrike tänker vi ovillkorligen på mat och dryck. Fransmännen väljer och bereder sina maträtter med större passion och omsorg än någon annan i världen. Säkert har denna talang för njutning hjälpt dem att skapa världens mest eleganta viner.”
Hur vinet kom till Frankrike
De första vinstockarna kom till Frankrike med grekerna omkring 500 år före Kristus. Men det var romarna som stod för den systematiska spridningen. I Rhônedalen i början av vår tideräkning, i Bourgogne och Bordeauxpå 100-talet och vid Loire på 200-talet. Det sägs att den romerske kejsaren Aurelius Probus i mitten av 200-talet lät plantera vinstockar i hela Gallien. Frankernas kung och senare kejsare Karl den store skapade förordningar som lade grunden för dagens vinodling i Frankrike. I klostret Citeaux i Borgougne grundades 1098 Cistercienserorden som snart spreds i Europa. Munkarna utvecklade den franska vinodlingen efter jorden, druvsorterna och framställningsmetoden, och bidrog på ett sätt som inte bara påverkade Frankrike utan hela Europa.
Faktum är att franskt vin till och med förekommer i kalender från den franska revolutionen. ”År 1” var den 22 september 1792 när den franska republiken utropades och månadens nya namn blev vendèmiaire (vinmånad). Även dagarna fick fantasifulla namn efter franska vinrankor, fat och pressar. På 1860-talet spreds den fruktade vinlusen från Frankrike till hela Europa och förintade allt i sin väg. Men samtidigt inleddes de ”Gyllene åren i Bordeaux” när man i Médoc började anlägga franska vingårdar i stor stil. Årgångarna 1858, 1864, 1869, 1870, 1874, 1875 och 1878 var så häpnadsväckande att välbevarade flaskor av dessa franska viner än idag kan vara enormt njutbara.
Frankrike och dess terroir
Fransmännen såg tidigt att en viss jordmån tillsammans med klimatet och druvsorterna skapar franska viner med en unik och egen karaktär. Det började redan med cisterciensermunkarna. Under den första tredjedelen av 1900-talet myntades begreppet terroir. Baron Le Roy de Boiseaumarié skrev 1923 om de 13 mest idealiska franska druvsorterna för Châteauneuf-du-Pape baserat på jordmåner och klimat. En viktig impuls kom från lantbruksprofessorn Joseph Capus som står bakom appellationslagstiftningen för franskt vin och INAO (Institut National des Appelations d´Origine), det organ som kontrollerar klassificeringen av de franska vinerna.
Fakta om franska druvsorter
Det finns olika skolor i Frankrike när det gäller att blanda franska druvsorter. I syd och sydväst (framförallt i Bordeaux) framställs primärt röda franska viner av olika druvsorter, dvs. de klassiska cuvéerna. I norr däremot (Chablis, Alsace, Loire, Savoyen och inte minst Borgougne )framställs franska viner av en enda druvsort som ofta kommer från ett enda vingårdsläge. Odlingsarealen är knappt en miljon hektar. Omkring 60 % upptas av de franska rödvinsdruvor och 40 % av franska vitvinsdruvor. Tio druvsorter dominerar:
Merlot (röd) på 115 746 ha
Grenache Noir (röd) på 90 991 ha
Ugni Blanc (vit) på 83 445 ha
Syrah (röd) på 68 587 ha
Cabernet Sauvignon (röd) på 54 434 ha
Carignan (röd) på 53 155 ha
Chardonnay (vit) på 44 593 ha
Cabernet Franc (röd) på 36 902 ha
Pinot Noir (röd) på 29 738 ha
Gamay Noir (röd) på 29 698 ha
De franska vinregionerna
Frankrike har en total odlingsareal av franska viner på 792 000 hektar (status 2012) och ligger därmed i toppen tillsammans med Spanien och Italien. År 2012 producerades totalt 41,5 miljoner hektoliter franskt vin. Förvaltningsmässigt är landet indelat i 95 departement som i sin tur delas in i kretsar (arrondissements) och kantoner. De franska vinodlingsområdena är relativt jämt fördelade över tre fjärdedelar av ytan. Under skydd och överinsyn av INAO gjordes en indelning i runt 400 appellationer. De franska vinregionerna är:
Armagnac med 12 000 ha
Bordeaux med 113 000 ha
Borgougne med 40 000 ha
Champagne med 34 000 ha
Cognac med 75 000 ha
Alsace med 15 000 ha
Jura med 1 900 ha
Korsika med 7 500 ha
Languedoc med 201 000 ha
Loire med 70 000 ha
Lorraine med 125 ha
Provence med 25 000 ha
Rhône med 80 000 ha
Roussillon med 23 000 ha
Savoyen med 2 100 ha
Sydvästra Frankrike med 160 000 ha
Kvalitetsnivåer för de franska vinerna
Fransmännen hade redan i slutet av det första årtusendet en sträng vinlagstiftning och Frankrike är det första landet i världen med en exakt indelning av vinområdena på kartan. Man fastslog områden och gränser som användes för att tydligt definiera kvaliteten hos ett franskt vin. Kvaliteten definieras av den ”appellation” som vinet kommer från. Ju bättre vin, desto fler regler finns det. Systemet med ”kontrollerat ursprung” beskrivs under AC = Appellation Contrôlée. I Frankrike gäller följande kvalitetsnivåer:
Vin de France (tidigare Vin de Table): Den lägsta kvalitetsnivån för enkla franska viner som motsvarar Österrikes ”Tafelwein” eller Italiens ”Vino da tavola”. Det kan komma från en klassificerad region, men uppfyller inte alla kriterier för appellationen (maximalt skördeuttag, minsta alkoholhalt, druvsort) eller vara en blandning av franska viner från hela Frankrike.
IGP (tidigare Vin de pays): Motsvarar österrikiska ”Landwein” eller italienska ”IGT” och utgörs av de bästa franska bordsvinerna. Reglerna som fastställdes i Frankrike år 1970 är något mindre stränga än reglerna för VDQS och skiljer sig något mellan olika regioner. Det definierar tillåtna franska druvsorter, maximala skördeuttag på 70 till 90 hl/ha, en minsta alkoholhalt på 9–11 volymprocent och tillåten svavelhalt. Det finns tre kategorier: regionala (över flera departement), per departement (motsvarande ett departement) och lokala resp. zonindelade (variabel storlek från enskilda kommuner till flera distrikt). De franska druvsorterna är nedtecknade på en officiell lista och både syra- och alkoholhalt kontrolleras noggrant. Det finns över 100 områden, varav ca 85 % kommer från det stora området Midi. Området kan bestå av flera departement (t.ex. “Vin de pays du Jardin de France) eller några få hektar (t.ex. ”Vin de pays des Coteaux Charitois”). Beteckningarna Château eller Clos är förbjudna. Den totala andelen av den franska vinproduktionen är drygt 15 %. I den här klassen finns framförallt friska, fruktiga och fylliga franska viner som dricks unga.
VDQS = Vins Délimités de Qualité Supérieure: Dessa franska viner uppnår ofta samma nivå som den högsta klassen AOP och räknas som försteg till eller jämställd med denna. Samma stränga riktlinjer gäller. Det finns dock inga ytterligare klassificeringar som för AOP-viner (Cru). Detta franska vin kommer från en region med garanterad ursprungsbeteckning och framställs uteslutande av tillåtna franska druvsorter med fasta skördeuttag. Även alkoholhalten är reglerad.
AOP = Appellation d´Origine Protegée: Den högsta franska kvalitetsklassen för franskt vin med exakt definierade ursprungsområden, druvsorter och tillverkningsmetoder. Beteckningen på etiketten kan gälla en hel region (t.ex. Bordeaux), en kommun (t.ex. Sauternes), en vingård (t.ex. Le Montrachet) eller en vintyp (t.ex. Crémant de Bourgogne).
Inom AOP-klassen finns det fler, icke-officiella kvalitetsbegrepp. De kan ha olika beteckningar och klasser för de franska vinerna beroende på appellationen. Se mer under Bordeaux-klassificering och Bourgogne-klassificering."