Grüner Veltliner Vin 

Grüner veltliner – Österrikes nationaldruva.

Grüner veltliner, officiellt även kallad weissgipfer, inofficiellt GV (uttalas ”gefau”), är den österrikiska vinvärldens superstjärna. Karakteristiskt för den här vitvinsdruvan är dess fruktigt kryddiga ton som för tankarna till vitpeppar och tobak, och dess inslag av kärnfrukt samt exotiska aromer av exempelvis grapefrukt. Österrikarna dricker gärna de här vinerna mycket unga, till exempel som Heuriger – ”årets vin”. Premiumvinerna är mycket lagringsdugliga och blir med tiden mer komplexa och harmoniska. Gemensamt för båda är att de utgör en österrikisk exportframgång.

Till skillnad från vad namnet antyder har grüner veltliner ingen anknytning till veltliner-familjen, utan är en naturlig korsning mellan traminer och St. George. Därmed är den en inhemsk österrikisk druva som inledde sitt segertåg i mitten av 1800-talet. Efter andra världskrigets slut var grüner veltliner fortfarande ett dussinvin, men kvaliteten har märkbart förbättrats sedan 1970-talet. Nu för tiden hör vinet hemma bland Europas bästa vita viner. Det lagras oftast till kvalitetsvin, men i Wachau säljs det även som de lokala kvalitetsnivåerna Steinfeder, Federspiel och Smaragd.

Grüner veltliner passar perfekt till såväl fiskrätter som till typiska österrikiska rätter. Med över 14 400 hektar utgör druvan totalt 31 % av Österrikes vinproduktion. Om man bortser från de röda druvorna, exempelvis zweigelt, blir siffran hela 50 %. Klassiska vindistrikt där grüner veltliner odlas är Weinviertel, Kremstal, Kamptal, Wagram och Wachau.

Kryddigheten hos grüner veltliner

Österrikarna har en nära relation till sitt mest berömda vita vin. En gemensam egenskap hos vinerna är fruktiga och kryddiga aromer i kombination med en ibland finstämd, ibland framträdande pepprighet. Den kryddiga smaken är framför allt utmärkande för unga grüner veltliner-viner. Äldre kvalitetsviner uppvisar även intressanta mandelaromer. Den andra gemensamma egenskapen är att vinerna är torra. Grüner veltliner-viner lovordas för sin intensiva bouquet. Även hos äldre årgångar märks en enastående friskhet. Grüner veltliner-viner av högre kvalitet besitter en hög lagringspotential.

Druvan är som gjord för ett land som Österrike. Den har inga större krav på jordmånen, förutom att den inte får vara för fuktig eller för torr. Druvan trivs lika bra i Wachaus vittrade urberg som i Kremstals och Wagrams lössjordar samt i Weinviertels övervägande löss- och lerjordar. Terroiren med torra somrar och mycket stränga vintrar är perfekt för de kryddiga och fina frukttonerna. De spänner från äpple och päron till exotiska frukter som grapefrukt. Aromen varierar liksom hos alla kvalitetsviner beroende på jordmånen. Urberget ger en fint kryddig och elegant arom. Lössjord ger fylliga viner med intensiva och dominerande kryddtoner. Vinkännare uppskattar framför allt den kvardröjande eftersmaken.

Från oäkting till superstjärna inom den österrikiska vinodlingen

Sökandet efter grüner veltliners ursprung påminner om en spännande deckare. Man insåg snabbt att en av föräldrarna var traminerdruvan. Den andra föräldern var länge okänd, tills hembygdsforskaren Michael Leberl av en tillfällighet fick in oenologerna på rätt spår i Sankt Georgen. År 2000 hittade han där en mycket gammal vinstock vars biologiska ursprung inte genast kunde fastställas och som därför kort och gott fick namnet St. George. Den genetiska analysen fastställde mycket entydigt båda föräldrarna, vilket innebär att grüner veltliner med stor säkerhet är en inhemsk österrikisk druva. Namnet antyder däremot att druvan kommer från alpdalen Valtellina (Veltlin på tyska) i den italienska regionen Lombardiet. Detta kan bero på ett antagande att grüner veltiner skulle vara släkt med roter eller grauer veltliner, vilket inte stämmer. Druvan odlades i Österrike redan på 1700-talet, men då under det missvisande namnet grüner muskateller. I slutet av 1800-talet övergick man gradvis till att använda beteckningen grüner veltliner eller weissgipfer, som än idag är de officiella namnen. Först 1920 började man selektera druvorna från grüner veltliner. Vinet ansågs dock vara ett dussinvin fram tills efter andra världskrigets slut. Först 1972 blev det ett kvalitetsvin. Nu har grüner veltliner haft en fast plats på den stora vinscenen sedan 1990-talet. Vinkännare imponeras framför allt av de mångfaldiga aromerna. Doften hos detta ljusgröna till gröngula vin liknas ofta vid en blommande fruktträdgård. Det odlas först och främst i Niederösterreich, framför allt i Weinviertel. 2003 var detta det första vinet som såldes under kvalitetsbeteckningen ”Districtus Austriae Controllatus” (DAC), som står för regionstypiska viner. I Weinviertel DAC får grüner veltliner innehålla max 6 gram restsocker per liter och lagras utan ädelröta eller ek- eller trätoner. Alkoholhalten är minst 12 % och hela 13 % hos Reserve.

Weinviertel och Wachau. En jämförelse av två framgångsrika regioner i Niederösterreich

Weinviertel utgör med god marginal det största vinområdet. Här odlas grüner veltliner på cirka 6 700 hektar. Lössjordarna i norr och lerjordarna i söder samt ett torrt – och vintertid även mycket kallt – klimat präglar landskapet och ger veltliner från Weinviertel en pikant och kryddig smak. De mest kända odlingslägena ligger vid Retz, Falkenstein, Poysdorf, Hagenbrunn, Bisamberg, Wolkersdorf, Hochleithen samt i Matzner Hügelland.

När Österrikes vinodlare 2003 införde DAC, en kontrollerad ursprungsbeteckningen för kvalitetsviner, ville man stärka sin position gentemot andra certifierade ursprungsområden och även förhindra att billiga exportviner från andra länder såldes som österrikiska viner och därmed skadade deras rykte. Det är ingen tillfällighet att det första vinet som såldes under beteckningen DAC var ett grüner veltliner-vin från Weinviertel. Härifrån kommer nämligen vita viner av enastående kvalitet, exempelvis från vingården Pfaffl. Här odlar Roman Pfaffl, känd som ”Mister Veltliner” i Österrike, huvudsakligen grüner veltliner på sina 80 hektar. Han arbetar hårt med naturnära vinodling och undviker strikt konstgödsel och bekämpningsmedel.

Wachau, som ligger vid Donau, är i jämförelse med Weinviertel en liten region där grüner veltliner odlas på endast 700 hektar. Regionens mineralrika jordar lämpar sig väl för vinodling, och dessutom möts här det pannoniska klimatet och Donauflodens fuktiga klimat. I Wachau införde man en skyddad ursprungsbeteckning mycket tidigare. ”Vinea Wachau Nobilis Districtus” etablerades 1983 av vinodlarna Franz Hirtzberger, Josef Jamek, Franz Prager och Willi Schwengler. Även här var huvudorsaken originaliteten. Alla viner som säljs under den här etiketten måste ha odlats och bearbetats här. Dessutom får vinerna inte vara berikade, fraktionerade eller aromatiserade. De stränga kriterierna har fått önskad effekt. Här framställs imponerande grüner veltliner-viner som saknar motstycke och säljs som tre kvalitetsnivåer: Steinfeder, Federspiel och Smaragd.

Internationella imitatörer av Österrikes nationalvin

Grüner veltliners segertåg väckte snart uppmärksamhet. Det dröjde inte länge innan man försökte kultivera druvan utanför Österrikes landsgränser, både i Europa och i övriga världen. Det är dock endast i Österrikes grannländer som man lyckats väl med grüner veltliner. I Tjeckien har man med tiden uppnått så goda resultat med druvan under namnet veltlínské zelené, att den idag är landets näst vanligaste druva med drygt 1 500 hektar odlingsareal, nästan i klass med müller-thurgau. Även i Ungern är druvan mycket populär, men den kommer inte i närheten av landets övriga vitvinsdruvor, som welschriesling, furmint, cserszegi füszeres och müller-thurgau.

I de engelskspråkiga länderna utanför Europa, det vill säga Australien, Nya Zeeland och USA, går grüner veltliner under beteckningen ”gruner” eller ”groovy”. Med tanke på odlingsmängden spelar den österrikiska druvan dock ingen betydande roll här. Österrikarna behöver därför inte oroa sig för att deras nationalvin ska bli omsprunget av andra nationer. Detta gäller även kvaliteten. En kritisk jämförelse vid provningar av viner från Europa och övriga världen visar att alltför mycket sol och en alltför bördig jord inte nödvändigtvis är positivt för den här robusta druvan. Grüner veltliner-druvor som odlas i Österrikes grannländer, som Tyskland och Tjeckien, kommer dock mycket nära smaken på de druvor som odlas inom landets gränser.

Grüner veltliner: en kryddig världsmedborgare

I ett land som Österrike, med övervägande kraftfulla och köttbaserade maträtter, är det inte möjligt att endast servera vitt vin till fiskrätter. Till skillnad från i Tyskland är nämligen vart tredje glas som serveras här fyllt med vin. Därför är det inte konstigt att man gärna serverar ett grüner veltliner-vin även till traditionella kötträtter som tafelspitz eller wienerschnitzel i Österrike.

I hemlandet är det de unga veltliner-vinerna som är mest populära. De avnjuts framför allt som Heuriger – ”årets vin” – och serveras av vinodlarna på lokala krogar som kallas Buschenschänken. Man känner igen krogarna genom att de har en flätad halmkrans ovanför ingången. Till det här unga vinet passar naturligtvis en planka kallskuret bestående av kassler, skinka, korvar och diverse mastiga pålägg som enligt traditionen serveras på en träbricka.

Tack vare grüner veltliners breda smakpalett med fruktiga och kryddiga inslag är detta ett perfekt allroundvin. I sin egenskap som ett vitt vin är det ett klassiskt val till rätter med fisk och skaldjur. Dessutom passar det bra till svamprätter, ost, sallader och under våren naturligtvis även till sparrisrätter. Kryddigheten gör att det dessutom fungerar bra till exotiska och i synnerhet asiatiska rätter. Druvan från Niederösterreich har alltså inte bara prövat sina vingar ute i världen. Den har dessutom utvecklats till en kulinarisk världsmedborgare.