Viner från Mosel

Historien om Mosel

Romarna såg tidigt potentialen i jorden och det exponerade läget längs Mosel, och började odla vin redan hundra år före Kristus. Etableringen av staden Augusta Treverorum (Trier) år 15 f.Kr. blev en viktig plats innan vinodlingen bredde ut sig från Obermosel mot Rhenflodens mynning. Liksom i många andra europeiska vinregioner var klostren med sina stora egendomar en drivande kraft i vinodlingens utbredning. Än idag vittnar namn som Domprobst, Prälat, Benediktinerberg eller Jesuitenwingert om kyrkans och klostrens tidiga engagemang. Den stora blomstringstiden för Mosel kom från mitten av 1700-talet och fram till första världskriget. Under den här tiden var handeln med tyska viner, framförallt riesling, i Europa betydligt större än handeln med exempelvis bordeauxviner. De två världskrigen ödelade dock allt. Dessutom innebar arvsrätten som infördes under Napoleon en del negativa konsekvenser. Vingårdarna ärvdes genom delning och styckades upp allt mer. Det tillsammans med sjunkande priser gjorde att många vinodlare gick på knäna och prioriterade kvantitet framför kvalitet. Vinodlarna tog hjälp av förädling av druvsorter och en omfattande användning av konstgödsel och bekämpningsmedel. Där den stolta rieslingdruvan en gång odlades stod nu müller-thurgau och andra druvor så besprutade att man knappt kunde andas i vingårdarna på ett halvår. Under sjuttio- och åttiotalen var det bara några få vingårdar som producerade hög kvalitet, men till slut kom vändningen. Idag ligger över en tredjedel av de branta odlingarna i träda, vilket är en kulturell förlust men också en risk för vingårdarna. När jorden inte brukas tar röta och svamp över på sikt. Antalet heltidsodlare har sjunkit liksom den totala odlingsarealen. Men de som finns kvar har valt att återgå till den vinodling som en gång gjorde regionen känd – framställningen av fina, terroirpräglade riesling.

Mosel: Uppdelning och klassificeringar

Fram till 2007 hette vinregionen längs floderna Mosel, Saar och Ruwer just så: Mosel-Saar-Ruwer. Namnbytet till enbart Mosel motiverade med vinsterna för den internationella marknadsföringen. Här finns de största sammanhängande rieslingodlingarna i världen på 5 300 hektar och regionen kan grovt delas in sex underregioner. Hit räknas de branta sluttningarna vid Saar och Ruwer och avsnitten vid Mosel. Det minsta området är Moseltor som omger orten Perl i hörnan där Tyskland möter Frankrike och Luxemburg. Obermosel sträcker sig från Perl till Trier. Mittelmosel börjar i Schweich och Longuich strax bakom Mosel och slutar i Reil. Den nedre delen av Mosel kallas ”Terrassmosel” eftersom man här anlagt branta vinodlingar i terrasser. Här finns världens brantaste vinodling, Bremmer Calmont, med en lutning på 65 grader.
Inom de sex områdena finns 20 Großlagen och 418 Einzellagen som kan delas in ytterligare. Bland dessa Einzellagen finns några av världens mest berömda vingårdar som Scharzhofberger (Saar), Kanzemer Altenberg (Saar), Wehlener Sonnenuhr (Mosel), Berncasteler Doctor (Mosel) Piesporter Goldtröpfchen.

Druvsorter och jordmåner i Mosel

Med en odlingsareal på över 60 % dominerar rieslingdruvan i Saar, Ruwer och Mosel. Den näst viktigaste druvsorten är fortfarande sjuttiotalets dussindruva müller-thurgau, men dess utbredning minskar efterhand. Elbling och burgunderdruvorna trivs också bra i de fina musselkalk- och keuperjordarna som finns i Moseltor och vid Obermosel. Mosel, Saar och Ruwer är starkt präglade av devon- och skifferjordar. Skifferjordarna är tidigare havssilt som trycktes samman när kontinentalplattorna flyttade på sig för 400 miljoner år sedan. Under hundratals miljoner år formades och förflyttades silten. Devon- och skifferjordarna vid Mosel är dock ingen homogen massa. Här finns i stället många olika sedimentblandningar och lager. Blåskiffer är en mörk sten med mycket lera och kalk. Det finns också skikt med ännu mer kalk, upp till 40 %. Rödskiffer har en hög andel järnoxid och gråskiffer är den mest kända och vanliga typen av skiffer. Alla dessa geologiska formationer, även om de skiljer sig åt, ger rieslingvinet med en viss rökighet och mineralitet. Det passar särskilt bra till söta eller halvsöta riesling där kombinationen av frukt och syra, kryddighet och mineralitet upplevs extra lång och vacker.