Bästa sydlägen för Barolo, tack!
Klimatet i Piemonte är svalt för att vara Italien. En blöt vår och en het sommar följs av en dimmig höst och en lång, kall vinter. Barolodruvan nebbiolo har till och med fått sitt namn efter dimman som stiger upp ur bergen. Det är en anspråksfull druva. Den behöver mycket sol och trivs därför bäst på sydsluttningar. Även jordmånen har stor betydelse. I kalkhaltig märgel blir Barolo sammetslent och runt och når sin drickmognad snabbare . Om jorden innehåller mer sandsten blir vinet intensivare och behöver mer tid.
Barolo – kultvinet från Piemonte
Redan på 1800-talet var Barolo en favorit hos det italienska kungahuset Savoyen och idag är det ett vin med kultstatus. Barolo, eller ”kungen av vin”, räknas till de bästa röda vinerna i Italien. Med en djup, aromatisk bouquet, kraftiga tanniner och en hög alkoholhalt på minst 13 procent är giganten från Piemonte en tungviktare bland landets röda viner. Den tydligaste symbolen för ett bra Barolo är inte fylligheten i gommen utan den karakteristiska doften av nebbiolo. Den djupröda druvsorten är en av Italiens ädeldruvor och finns dokumenterade sedan 1300-talet. Ett kännetecken är dess karakteristiska, tydliga aromer av torkade körsbär, rosor, viol, tryffel, teblad och tjära. Fina nebbiolo har en unik balans av sötma, smak och kryddiga element som lämnar ett bestående intryck. Av nebbiolo framställs Piemontes två toppviner Barbaresco och Barolo i druvren form. Det är en anspråksfull druva som bara mognar bra på de bästa vingårdslägena. Hemtrakten för nebbiolo – och därmed även för Barolo – är de bildsköna kullarna runt staden Alba i sydligaste Piemonte vid ett område som kallas för Langhe. Här finns alla förutsättningar som den sena druvan behöver för att mogna och utveckla sin fulla potential: kalkmärgelrika jordar, svala och fuktiga nätter, heta och soliga dagar och ett högt läge som ger temperaturer runt noll redan på hösten. Men även i Langhe måste man hitta rätt vingårdslägen för nebbiolo. Redan för hundratals år sedan observerade bönder och vinodlare kullarna noggrant för att se var snön smälte först. På dessa platser lyste solen starkast och där var det mest lämpligt att odla nebbiolo. Vinodling i Barolos hemtrakt har alltid varit ett resultat av ett optimalt läge, positionen mot solen och rätt jordmån. Runt Alba tycks dessa variabler kombineras perfekt. Här levererar de små och nyckfulla nebbiolodruvorna de mest storslagna vinerna som Barolo, uppkallat efter orten med samma namn som ligger mitt i det knappt 1 300 hektar stora vinområdet. Som alla stora viner av nebbiolo är unga Baroloviner tillknäppta och tanninrika, men utvecklar med tiden en mjukare, mer tillgänglig och sötare sida. Efter skörd får druvorna vila med skal i ekfat under en tid. Det ger den täta, granatröda färgen och den mäktiga tanninstrukturen som gör vinet så lagringsdugligt. De bästa Barolovinerna håller utan problem i 25 år eller mer. Utöver dessa egenskaper delar alla Barolo en hög syra och komplexa aromer av plommon, rosor, viol, lakrits och tjära.
Så skapas Barolo
Trots att regnet alltid hänger i luften från september och framåt är Baroloproducenterna i Piemonte beredda att vänta med skörden till oktober eller november. ”Nebbiolo” kommer från det italienska ordet för dimma och syftar på de dimslöjor som ofta vilar över Langhe under hösten. De kyler den sena druvan med sitt dis och gör att den fortsätter mogna och utveckla allt mer komplexa aromer till sent på hösten. Namnet nebbiolo syftar även på den sena skörden som är möjlig i Langhebergen. Hittills har ingen annan region och inget annat land lyckats odla nebbiolo med lika bra resultat. Till mitten av 1800-talet framställdes inga torra Barolo. Det berodde på att de sena nebbiolodruvorna jästes under den kalla årstiden i november och december när jästen inte räckte till. Därför blev en del restsötma kvar i vinet. Först 1850 kunde vinmakaren Louis Oudart, med stöd av Markisen av Barolo, utveckla produktionsmetoderna och framställa torra viner. Det blev början på Barolons segertåg genom vinvärlden. Snart blev Barolo en favorit hos det italienska kungahuset Savoyen och man började tala om ”kungarnas vin och kungen av vin”. År 1980 fick Barolo sin DOCG-klassificering, den högsta kvalitetsmärkningen i Italien med kontrollerat och garanterat ursprung. Både producenter och vindrickare inväntar gärna den perfekta tidpunkten att dricka ett Barolo, även om det tar lite tid. Ett DOCG-klassificerat Barolo måste lagras minst 38 månader, varav 18 månader i träfat. Ett vin som lagrats i minst 62 månader, varav 18 månader i trä, får kallas Riserva. Utöver den föreskrivna mognadslagringen är tiden en viktig faktor som påverkar vinets kvalitet. Ett förstklassigt Barolo når sin topp först som ”pensionär”. För att de hårda garvsyrorna ska mjukna behöver vinet mogna i tre till åtta år - eller längre. Optimal drickmognad når ett Barolo först efter 10 till 15 år. De bästa vinerna kan ge underbara drickupplevelser i ytterligare 10 till 15 år. Inom traditionell Baroloframställning jäser man nebbiolo på fat tillsammans med skalen under ca en månad för att koncentrera frukten och utveckla tanninstrukturen. På 1980-talet började en yngre generation av vinodlare förändra framställningstekniken för att få fram mjukare, modernare viner som kunde drickas tidigare jämfört med de klassiska, druvrena nebbiolo med mycket tydliga tanniner. De kortade bland annat ned fruktmassajäsningen och lade vinet i yngre barriquefat. Moderna Barolo kan gärna drickas unga, redan efter sex till åtta år, även om tanninhalten fortfarande är relativt hög.
När passar det att dricka Barolo?
I Piemonte finns det en lång kulinarisk tradition som skiljer sig mycket från pizzakulturen i södra Italien. Italienarna själva kallar det lokala köket för ”forestale”, vilket ungefär kan översättas till ”präglat av skogens aromer”. Menyerna innehåller tryffel, svamp, vilt, de gyllene ostarna Toma och alla sorters hasselnötter och kastanjer – och i Piemontes röda viner Barolo och Barbaresco har de en perfekt partner. Barolo med sin jordiga bouquet och doft av ceder, viol, rosor och plommon passar perfekt till kraftiga kötträtter som rostbiff, gulasch eller vilt. Även tryffel och kryddiga svamprätter är en bra matchning. Vill du servera Barolo till ost bör du välja en mogen hårdost som parmesan. Den höga salt- och fetthalten i kryddiga, långlagrade ostar binder garvsyran i Barolo och passar därför perfekt. Ett kraftigt rött vin som Barolo med markerade tanniner ska aldrig drickas för svalt. Om vinet tas upp från en sval vinkällare bör det luftas några timmar i rumstemperatur i en dekanteringskaraff före servering. I den vida karaffen öppnas aromerna i vinet upp och tanninerna blir mer harmoniska. Det mest optimala vinglaset till ett Barolo är ett rundat bourgogneglas. Och vi har ännu ett tips! Den som delar upp flaskan Barolo på två eller tre dagar får nya smakupplevelser efterhand. Under optimala förutsättningar kan de bästa Barolovinerna behålla sin toppkvalitet i 25 eller 30 år. Om vinet vinner på en så lång lagringstid handlar inte minst om produktionsmetoden. Traditionella Barolo behöver 10 till 15 år för att de hårda garvsyrorna ska mjukna innan de kan drickas med störst behållning. Ett modernare Barolo som har haft en kortare skalkontakt kan drickas redan efter åtta till tio år.
Omgivningarna runt Barolo
DOCG-området Barolo omfattar knappt 1 300 hektar och elva kommuner söder om staden Alba. De bästa vingårdslägena på södervända sluttningar finns i Barolos historiska kärna: orten Barolo, Castiglione Falletto, La Morra, Monforte d´Alba och Serralunga d´Alba. Här produceras omkring 80 procent av alla Barolo. Nebbiolo är en druva som är starkt beroende av jordmånen och även små skillnader i terroiren får stort genomslag i smaken. Vinodlingarna i Barolo och La Morra har en kalkhaltig märgeljord som passar druvsorten perfekt. Barolo härifrån är jämförelsevis milda och aromatiska, och når drickmognad tidigare. Vid Serralunga och Monforte innehåller jorden mer sandsten. Det ger intensivare och mer tillknäppta viner med kraftigare tanniner. Mellan dessa två motpoler finns Barolovinerna från Castiglione Falletto. De bästa årgångarna härifrån är 1982, 1985, 1988, 1990, 1993, 1995, 1996, 1997 och 2000. För många topprankade Barolo är det inte längre en fråga om traditionell eller modern framställning. Vinodlarna känner sina druvor och följer en personlig vinfilosofi när de lockar fram de bästa egenskaperna ur just sitt vingårdsläge.