Årgångstabell = Klassificeringen av vin efter året för druvskörden är ett jämförelsevis nytt klassificeringssystem. Att många högklassiga viner behöver flera år eller till och med årtionden för att hinna utvecklas har vinodlarna och vinälskarna känt till i flera hundra år. Det normala förfarandet för lagring innebar förr i tiden att man fyllde på ett och samma fat med vin från flera på varandra följande år. Årgångslistor kom till först i samband med att man började buteljera vin i slutet av 1600-talet.
Problemet med systematisering av årgångar
Vinkvaliteten kan variera beroende på regionens storlek, klimatförhållandena, den enskilda vinodlingens jordförhållande, altitud och väderstreck samt odlingsmetoden. Typiska exempel på detta är de extremt svårklassificerade Bourgogne-årgångarna. Årgångstabeller som utgår från specifika odlingsområden eller till och med odlingslägen måste ständigt uppdateras eftersom alla viner förändras under lagringsprocessen. Exempelvis ansågs Bordeaux-årgången 1975 och Bourgogne-årgångarna 1983 och 1996 inledningsvis vara stora årgångar – omdömen som sett till vinernas lagringsduglighet var alltför optimistiska och senare måste revideras.
Generellt bör årgångstabeller ange kvalitetsklasserna för viner från vissa specifika regioner och vissa specifika år. Det enklaste systemet för detta är ett betyg som till exempel ”Bordeaux 2010: 9”, där det högsta möjliga betyget är 10. Årgångslistor av det här slaget fungerar endast som en grov orientering.
