Vinresa till Italien – En Odyssé genom några av Italiens vackraste och godaste vindistrikt

Vilka resmål i norditalien passar för vinälskare

Med flyg till Milano eller Bergamo i Lombardiet är resan inte lång med hyrbil norrut till vindistriktet Valtellina Superiore, i alla fall på kartan räknat i kilometer. Eftersom resan löper längs

serpentinvägar i bergig miljö, tar det betydligt längre tid än beräknat. Häruppe vid gränsen till Schweiz bland glaciärer är livet lantligt med ren, hög luft och branta vingårdslägen exponerade rakt söderut. Här finns många sätt att kampera på, men vårt lilla sällskap tar in på ett caffelletto-boende. Caffelletto (som betyder kaffe och säng) innebär bed and breakfast de luxe. Utsikten på den höga höjden området befinner sig på är andäktig. Vingårdarna planterade med Nebbiolodruvan som här kallas Chiavennasca får mycket sol och klarar därför av att mogna trots det nordliga och svala klimatet bland alper och glaciärer. 

Nebbiolovinerna i denna appellation är prisvärda, eleganta och innehar alla toner vilka karaktäriserar Nebbiolo. Medelintensivt utseende med granatfärgat bräm. Doft och smak av röda bär, subvegetation, medicinal mintighet och aning svamp vid mognad. Tannin och syra stadiga som sig bör. Om än inte i lika komplex och långlagringsduglig stil som Barolo och Barbaresco i Piemonte, så klarar vinerna av att lagras några år. Här tillverkas även en passitovariant av samma druva. Druvorna torkas några månader efter skörd vilket gör att sockret koncentreras i förhållande till vätskan som återstår. Dessa viner som vinifieras av halvtorkade druvor följt av fatlagring kallas Sfursat eller Sforzato. Fantastisk komplexitet av ovan nämnda karaktärer i en mer långlagringsduglig stil. Högre pris än generell Valtellina Superiore, men fortfarande i en bra prisklass i förhållande till kvaliteten. Vissa vingårdslägen i detta distrikt är så branta att helikopter behövs vid skörd. Typisk gastronomi för det bergiga området är rustika, smakrika korvar, risotto, charkuterier, Bresaola, bönrätter och kalvkött. Allting väl passande de röda vinerna.

Resmål för mousserande-vinfans

Från det vackra berglandskapet går vinresan i Italien vidare österut till Trentino-Alto Adige, som egentligen är två. Den norra halvan, Alto Adige, tillhörde förr Österrikiska Sydtyrolen och därför är många tyskspråkiga här. Och området brukar kallas Südtirol. Tyska språket är även märkbart på vinetiketterna. I Trentino är appellationen Trento DOC belägen, vilken är ett distrikt för mousserande vin enligt traditionell metod som i Champagne. Producenter att besöka är framförallt Ferrari och Rotari, som båda är välbekanta på den svenska marknaden. Det nordliga läget passar perfekt för druvor till mousserande vin och här används Chardonnay, Pinot Blanc, Pinot Nero och Pinot Meunier. Vinerna passar många typer av maträtter från aperitifmunsbitar och eleganta förrätter till rikare pastarätter. Dolomiterna dominerar detta bergiga område där vingårdarna kan ligga på höga altituder vilket förlänger mognadsprocessen och bevarar syran. I Alto Adige/Südtirol finns stilla krispiga vita viner av oftast internationella druvsorter och röda viner. Intressantast är de röda, eleganta vinerna av den lokala druvsorten Schiava/Vernatsch i appellationerna Lago di Caldaro/Kalterersee och Santa Maddalena/ST. Magdalener samt viner av Pinot Nero.

Alla som gillar naturviner bör komma ihåg detta resmål

Åker man vidare österut hamnar man i Friuli-Venezia-Giulia som gränsar till Slovenien. Här tog vi åter in på ett caffelletto-boende i ett stort, gammalt palats i staden Gorizia. Runt staden ligger vinodlingarna för appellationen Collio eller Collio Goriziano vars rykte framförallt vilar på de vita, krispiga och komplexa vinerna av druvor som Friulano, Ribolla Gialla, Pinot Grigio samt internationella druvsorter. Men här finns också de vinodlare som startade naturvinsrörelsen. Dessa producenter vill inte vare sig använda kemiska bekämpningsmedel eller tillsatser i vinet förutom en aning svaveldioxid. Flera av dessa skalmacererar gärna sina vindruvor en lång tid (gröna sorter som Friulano och Pinot Grigio) till orange vin. Användandet av amforor är också vanligt bland dessa vinmakare. Dels amforor nergrävda i jorden för att få en sval och lång jäsningsprocess eller mindre amforor i vineriet ovan jord. Påverkan österifrån är tydlig och går tillbaka till ursprunglig vinmakning. De orangea vinerna är mer komplexa (än vita viner) med tydlig struktur och känsla av tannin från skalurlakningen vilket gör att de passar så bra till gastronomin bestående av salami, sopressa, fläskkött, polenta och välkända skinkan San Daniele.

Ät och drick autentiskt i Venedig 

Söderut går färden vidare till Venedig. Parkera bilen på Piazale Roma vid slutet av den pampiga infarten till staden. Därifrån är det bara att hoppa på en Vaporetto (vattenbuss) för att ta sig till sitt boende. Jag föredrar att bo på stadsdelen Dorsoduro, där inte turisthorderna håller till. Rekommenderar varmt hotell Pausania med sitt läge vid en vacker, lugn kanal. På Dorso duro kan man strosa längs kajen som vetter mot ön Giudecca och sätta sig ned på något av alla vattenhål och njuta av stadens skönhet. Man får absolut inte missa vinbaren Già Schiavi som också ligger på Dorsoduro, vid samma kanal som gondolreparationsverkstaden är belägen. Här vimlar av folk och man tar sig ett snack, äter några cichettis (små tapasvarianter i venetiansk stil) tillverkade à la minute av la mama och dricker några glas vin innan middagsdags. För att nämna någon av alla riktigt bra restauranger vill jag framhålla Osteria alle Testiere med dagsfärsk fisk och skaldjur på menyn. Handla vin gör man bäst på nämnda Gia Schiavi eller Aciugheta (som egentligen är en restaurang så viss procent dras av från priset vid avhämtning.)

Tillbaka genom pittoreska landskap

Vägen tillbaka mot Milano alternativt Bergamo går genom Veneto med stopp i charmiga Verona som är ett riktigt vincentrum och här är givetvis ett besök på Antica Bottega del Vino obligatoriskt. Runt om staden ligger vingårdar tillhörande distrikten Valpolicella och Soave. Lite längre västerut ligger distrikten Bardolino och Lugana vid Gardasjön. Vi tar sikte på Liguria där de 5 små byarna på rad, Cinque Terre, är belägna och upptagna på Unescos världsarvskarta. Här vimlar självklart av turister, men man får inte ta med sig bilen ner i respektive by så det känns ändå rätt så lugnt. Det är oerhört vackert med de färgglada husen klättrandes på bergskanterna som speglar sig i Genuabuktens turkosa vågor. Fisk och skaldjur är pinfärska och passar väl traktens lätta, vita viner av Vermentino. Istället för att boka ett dyrt hotell frågade vi runt på barer om att bo ”hemma hos”. Det var lätt att få napp och mycket billigt. Ett morgontidigt dopp i havet följt av en krämig cappucino blev ett perfekt avslut på ett imponerande äventyr.